2. Hur mår du?

En vardglig form av mänsklig grymhet är att standardisera frågan ”hur mår du?”. Det finns otaliga människor som inleder var och varannan konversation med en hälsning följt av en fråga de inte söker något svar på. Varifrån det ointresset från en annans välbefinnande kommer ifrån kan jag inte svara på, men det är direkt kopplat till samma form av självupptagenhet som dagligen skördar offer världen runt.

Jag har många gånger fått förklara för folk att jag inte ställer frågan för att jag behöver göra det, utan för att jag verkligen undrar. Responsen jag möts av är nästan alltid förvåning följt av en slags lättnad, en form av ökat förtroende för att någon verkligen bryr sig. Det är inte så svårt att göra den ansträngningen. Att ställa frågan och söka efter ett riktigt svar är inte slöseri med tid, det är en självklarhet att för jämnan fråga sig vad som händer i hjärnan och hjärtat hos de man tycker om.

Att ställa frågan utan större syfte än så är en ignorant mentalitet. Vi kan lära oss mycket av hur våra nära och kära mår och känner, det leder inte sällan till en ökad förståelse för hur vi själva fungerar. Hur klyschigt det än må låta är det precis så det är.