1. Elektriska stolen

I dag drömde jag för första gången på länge. Sedan jag flyttade till Smålands har jag inte haft ro nog att göra det. Nu blev det en serie drömmar, den ena mer absurd än den andra, som för att kompensera för det jag gått miste om.

Jag har inget minne om vad jag drömde. Alls. Det var mest bara bullshit, vilsekommet dravel som kontrast till det andra vilsekomna dravlet jag drömmer om under min vakna tid. Sen läste jag om rörpostsystem och fenomenet att avrätta folk genom elektriska stolen.

Man kan undra vad Thomas Edisons kolleger råkat ut för den dagen de skissade upp detta hiskeliga avrättningsverktyg. Samtidigt var det en annan tid, en rå tid utan fallskärmar eller studsmattor, där din lott var din lott och där det inte fanns några guldbiljetter i chokladpaketen. Den elektriska stolen uppfanns av geniförklarade våldsamma arga män för att avrätta förstörda våldsamma arga män, en bild som förändrades senast när hemmafrun Ruth Snyder avrättades 1928 inför journalisten Tom Howards gömda kamera.

Nuförtiden är det mer humana metoder som gäller. För den fånge som varken väljer gaskammaren, arkebuseringen, hängningen eller elektriska stolen gäller i stället giftinjektion. I stället för en rasande dramatisk och brutal avrättningsprocess där precis allt visat sig kunna gå fel, är det nu i stället som att släcka en lampa och snabbt och enkelt radera ut en människa och allt han varit, gjort och inte gjort, utan att vidare behöva tänka på de svåra konsekvenserna och det hårda arbetet. Lugnt och stillsamt fasas samhällets monster ut i periferin, med en dålig Wiki-sida som enda referens, genom nyttjandet av ett annat av samhällets monster – oviljan att ta konsekvenserna av att ha skapat en ohållbar tillvaro för många av de människor som tvingats mörda som sista utväg.

Att vilja straffa någon annan handlar nästan alltid om att inte vilja ta ansvar för sina egna handlingar.